Patientinformation / i / Graviditet och förlossning / VSSHP
 
Olika kontraktionskänningar hör till en normal förlossning. Syftet med den smärtlindring som ges vid förlossningen är att lindra den smärta som modern känner, inte att avlägsna alla känningar. Smärtlindringen minskar också de skadliga stressreaktioner som beror på smärtan, såväl hos modern som också hos barnet. Diskutera med barnmorskan och förlossningsläkaren om de metoder för smärtlindring som passar just dig.

Den smärta som modern känner under den första fasen av förlossningen beror på kontraktionerna av livmodern och på att livmoderkanalen öppnas. Beröring eller massage av smärtpunkten, en varm dusch, värmepåse eller kylande gel lindrar kontraktionskänningarna i öppningsskedet. Att röra på sig, en framåtböjd position och att man roterar höften minskar smärtan.

Andra metoder att lindra smärtan är kväveoxidul d.v.s. lustgas, smärtstillande medicin, vattenblåsor och akupunktion. Vid behov instruerar och hjälper barnmorskan vid valet av smärtlindring vid rätt tidpunkt.

Bedövning av livmoderhalsen och pudendusblockad

I samband med den gynekologiska bäckenundersökningen bedövar förlossningsläkaren  livmoderhalsen och gör en pudendusblockad. Vardera bedövningen kan vid behov förnyas.

Epidural- och spinalbedövning

Under öppningsskedet kan moderns smärtor effektivast lindras genom epidural- eller spinalbedövning som ges av anestesiläkaren. Om det första skedet av förlossningen framskridit relativt långt hinner man inte alltid ge epiduralbedövning. I sådana situationer kan man använda sig endera av bedövning av livmoderhalsen eller spinalbedövning (”ryggmärgsbedövning”).
Vid epidural- och spinalbedövning administreras den smärtställande medicinen och bedövningsmedlet mellan kotorna i moderns rygg. Vid epiduralbedövning lämnar man kvar en tunn slang i ryggen, genom slangen är det senare möjligt att öka medicineringen.

Efter bedövningen

Bedövningarna är trygga men inte helt riskfria. Den vanligaste biverkningen i samband med en epidural- och spinalbedövning är att moderns blodtryck sjunker, vilket ofta är lindrigt och kräver inga vårdåtgärder. Vid behov behandlas det låga blodtrycket genom att man intravenöst ger vätska samt med medicinering. För trygghetens skull sätts en venkanyl (en s.k. droppkanyl) i föderskans arm i samband med spinal- och epiduralbedövningen. Efter att man gett bedövningen följer man med föderskans tillstånd med bl.a. upprepade blodtrycksmätningar. Andra biverkningar är sällsynta. Eventuella biverkningar är övergående huvudvärk (1:100), övergående nervskada, som känns som en smärta eller som ett känselbortfall (1:5 000) och mycket sällan förlamningssymtom i lemmarna (1:150 000). (Som jämförelse: risken för att omkomma i en trafikolycka under ett år är i Finland ungefär 1:10 000).

När bedövningen gått över kan det hos modern förekomma ryggsmärtor, och ibland kan urineringen vara försvårad. Man kan i efterhand behandla ryggsmärtan med smärtstillande mediciner. Om urineringen inte lyckas, kan urinblåsan tömmas genom kateterisering. En efterhuvudvärk som eventuellt uppstår när man stiger upp kan också behandlas.