Sätesbjudning och yttre vändning

Patientinstruktion / i / VSSHP Kvinnokliniken

Fostret i sätesbjudning

Förekomsten av sätesbjudning i fullgångna graviditeter är ungefär 3,5 %. Det finns oftast ingen klar orsak bakom sätesbjudningen. Fostret strävar efter att anpassa sig till utrymmet i livmodern. Malformationer i livmodern, så som en tudelad livmoder, ökar sannolikheten för sätesbjudning. Sätesbjudningar är vanligast också vad gäller vissa sjukdomar eller malformationer hos fostret, och under de tidiga graviditetsveckorna är fostret också ofta i sätesbjudning. Även rikligt med fostervatten, kort navelsträng och en moderkaka som kommer över livmoderöppningen ökar sannolikheten för sätesbjudning.

Om man på rådgivningen upptäcker att fostret är i sätesbjudning under graviditetsvecka 35–36, styr man den havande kvinnan till moderskapspolikliniken. På moderskapspolikliniken bekräftar man fostrets bjudning med ultraljud.

Man kan försöka göra en yttre vändning om fostrets säte fortfarande är rörligt, d.v.s. om fostret ännu inte fäst sig vid bäckenet. Livmodern får inte vara så känslig för kontraktioner, och fostret får inte vara för stort. Det måste finnas tillräckligt med fostervatten och man måste kunna få ett ordentligt grepp om fostret, d.v.s modern kan inte vara betydligt överviktig. Moderkakan får inte täcka hela den främre väggen i livmodern. Efter ultraljudet bedömer läkaren om man kan försöka göra en yttre vändning.
Om man planerar en vaginal förlossning med sätesbjudning, gör man en mätningsavbildning av den havande kvinnans bäcken och en yttre vändning övervägs inte.

Yttre vändning

Vid behov kan man ge modern en medicin, som förhindrar kontraktioner, som spray under tungan medan den yttre vändningen görs. Med ultraljud granskar man fostrets tillstånd och före och efter åtgärden tar man även fostrets hjärtkurva.

En förlossningsläkare gör den yttre vändningen efter ultraljudsundersökningen. En skötare följer med ultraljud med fostrets tillstånd; fostrets hjärtfrekvens, under hela den yttre vändningens gång. Läkaren försöker med sina händer få fostret att vända sig genom att trycka på bukväggen. Åtgärden kan och bör avbrytas om modern känner smärta, om man upptäcker förändringar i fostrets tillstånd eller den yttre vändningen inte verkar lyckas. Om man upptäcker att fostrets hjärtfrekvens blir långsammare under den yttre vändningens gång, så strävar man att få fostret tillbaka i sätesbjudning. Av de yttre vändningarna lyckas knappt hälften.

Efter vändningen eller vändningsförsöket tar man fostrets hjärtkurva i ungefär en halvtimmes tid. Det är även viktigt att följa upp moderns tillstånd. Havande kvinnor, som till sin blodgrupp är Rh-negativa, ges ett anti-D-immunoglobulinskydd som injektion i muskel. Fostrets bjudning granskas ännu då kvinnan kommer för förlossning.